Archive for December, 2009

Unbreakable

Posted in Uncategorized on December 30, 2009 by Sara Hammerzmith

En av mittenlåtarna på “The Art Of War” med Sabaton. Låten är väldigt speciell, första gången jag hörde den trodde jag att det var två låter. För i de första typ 2-3 minuterna är den lugn och sansad, och sen blir den helt uppspelt! Den blir galen! I en sisådär 2-3 minuter. Men det gör den ju inte sämre precis.

Idag var jag och Hanna + våra mammor på mellandagsrea på diverse hästbutiker (läs; OBS; Hööks och Granngården) där vi köpte diverse grejer. För min del blev det ett grimskaft (2 m) ljusblått, ett fleecetäcke (125cm), ett dressyrspö och en kedja. Nu är man helt rustad! Jag köpte också en ryktlåda, men den var för liten för mina saker. Det var aningen fail.

Just nu sitter jag mest och spelar The Sims 3, Destionation Världen. Rosalie (såklart, vem annars?) är den som får göra alla äventyr, och tanken var att hon skulle klara av Kina innan hon åkte någon annanstans, men hon fick ett uppdrag i Kina om att åka till Frankrike så… Det var inte så mycket till val. Däremot har jag hittat en supersnygg herrgård i Frankrike som jag ska köpa vid tillfälle. Hon har redan ett hus i Kina, så sen är det bara Egypten kvar.

NP: Between The Eyes – RATT
// Sara

Advertisements

It Snows In Hell

Posted in Uncategorized on December 27, 2009 by Sara Hammerzmith

En himla härlig ballad av Lordi, och gästas av Bruce Kulick gör de också. Det är han som spelar solot, ni vet? Men låten i sig är ju himla mysig! Och snön sen när de spelar den live!

Jag är verkligen sämst på att uppdatera, men vad har jag att uppdatera? Jo bland annat är det mer eller mindre klart att jag ska ha Axa till våren, ska bara skriva på kontrakt så är allt klart sen!

Julen har varit, och det var väl kul. Presanger;

One Tree Hill S.05
500 kr Presangkort på Odium
Ask med choklad
Ett gosemarsvin
Gotthard – Need To Believe (Lt. Edition)
Ljudet Av Ditt Hjärta Ljudbok
När Jag Hör Din Röst Ljudbok
KISS Gold
Alice Cooper 14/12 inspelning
Två halsband
En bandana + presentkort på glitter
Två böcker – Svindlande Höjder & Jane Eyre
Just Dance WII
Skål med ljus
Två filmer – Confessions of a Shopaholic (Lady Gaga!) och Coyote Ugly

Jag tror det var allt.

Jag ska tävla dressyr om en vecka, och jag hoppas verkligen på Waldemar! Men vi får väl se. Jag får väl fortsätta hoppas : )

NP: Said & Done – Gotthard
// Sara

Monster

Posted in Uncategorized on December 23, 2009 by Sara Hammerzmith

Åhh, Cool-Midi är verkligen mina bästa vänner! Nu har de lagt upp “Monster” och “The Fame” Också <33 Nu saknar jag bara “Bad romance” och “Dance In The Dark”.

Anledningen till den medlemåttig auppdateringen är för att jag har fastnat på howrse. Och vet ni?… Idag stod det klart att jag ska hyra Axa. På en fin liten lapp i stallet står det att Axa är uthyrd till mig ^^ Mohaha!

På tal om Axa, det var klubbhoppning idag. Uteslutna. Skräll. INGET fel på Axa. Fel på mig haha! Aja, jag är nöjd ändå! Nu är det klubbdressyr nästa vecka. Jaghar anmält mig på Waldemar, Paris och Riocha. Vi får la se vem det blir!

NP: Monster – Lady GaGa
// SAra

Badmouth – Badmouth

Posted in CDs, Uncategorized on December 21, 2009 by Sara Hammerzmith

Jag hörde Badmouth första gången på Pretty Boy Floyds konsert, var de var förband. Jag hade också turen att få träffa dem, och se vilka trevliga personer det är! De sponsrade mig med en skiva, och det minsta jag kan göra för dem är att recensera den!

Badmouth, alltså, vid första synen av deras skiva och på bandet i sig, så ser dem inte ut att spela den musik de gör. Jag är väldigt selektiv av mig, och brukar oftast bara tilltalas av band med långt hår och smink och tighta kläder, men Okej, De flesta i Badmouth har långt hår men… Man får intrycket av att det ska vara något sånt där som ligger mitt emellan hårdrock och sleazerock med blandning av metal, och vara ett sådant band som utger sig för att experimentera men bara misslyckas totalt ni vet? FÖRLÅT, Badmouth, FÖRLÅT. (Jag dissar bara designen på ert omslag, inte er!!)

DOCK, det viktigaste i det hela, är, att sådan är inte musiken! NEJ! Tvärtom, musiken är verkligen… perfekt! Den är liksom, mer sleaze än någon av de andra tre kategorierna. Skivan i sig har ett bra tempo, och sången är helt underbar. Musikerna i bandet är verkligen duktiga, både som musiker och låtskrivare. Men det är klart – Albumet är ju inte likadant rakt igenom! De har de lite mysigare låtarna som “Last Train” och hårdare som “El Diablo” och “Hell Tonight” till ballader som “Rivethead”.

Det jag gillar mest med dem är nog att de är så lika Slaughter i musiken. När jag hör “SuperSassyBaby” börjar jag direkt tänka på “Dance For Me Baby”. Det är inte plagiatvarning alltså, utan de är bara så himla lika i stämning och text!

Jag måste också ge dem extra credit för deras härliga låttitlar: “… And Take Your Toothbrush With You” Awesome. Tummen upp!

Alltså, för att vara ett debutalbum så är de riktigt bra! Det är inte många band eller artister som får till sådana debuter, om man inte heter Lady Gaga och har hjälp av hitmakers, men då har man ju inte gjort den själv.  Så, en STOR guldstjärna till Badmouth!

4/5
Bäst
: Last Train ❤
Sämst: Omslaget! Men jag älskar bilden på insidan!

Alice Cooper 14/12

Posted in Concerts, Uncategorized on December 20, 2009 by Sara Hammerzmith

I alla fall sedan 2005 har Alice Cooper haft minst ett sverigebesök om året, och sedan 2007 följer jag honom troget. Cooper kallas ofta för Rockfarfar, och med all rätt! Med ett debutalbum som kom ut 1969 har han nu totalt 26 Studioalbum, 6 livealbum, 21 samlings album och 50 singlar. I år stannade han till i Göteborg och Västerås, och det var till göteborg jag begav mig med min trogne följeslagare Hanna. (Alla bilder i inlägget är fotade av mig)

Tja, när kom vi till Göteborg egentligen? Runt 12. Det började med att vi strulade med lite tunnelbane… SPÅRVANGSKORT. Sen åkte jag och Hanna ut till X-Plosion för att dregla på allt snyggt de har där. Vi drog sedan vidare till Shock, för att hinna klart innan vi skulle träffa mamma. Intet ont anande, sprang vi på små troll där, närmare bestämt LINETTE och MICHELLE! Dessa små trollskulle på Sonata Arctica som olyckligtvis spelade samma dag. Dock hade vi väldigt trevligt när vi gick och pratade om Lordi, letade efter en bankomat, och även diskuterade ett gemensamt ex till mig och Michelle. Vi träffade mamma vid tre och gick och åt.

Vi vart väl aldrig tillbaka till hotellet förrens runt fem, och då var det verkligen att kasta på sig allt! Vi hade nämligen bestämt träff med Ellie och Jezzy vid fem… Vi kom dit fem över sex! Förlåt! Och tillråga på det hittade vi inte Jezzy, vilket berodde på att hon var INNE på Liseberg, inte utanför som vi… Men för eller senare kom vi in, vi hittade Jezzy och hon fick sina Pretty Boy Floyd saker… som hon var lyrisk över! Chezuz Jezz, Det var så lite så! Sedan vände jag mig, och då hittade jag den lille! ELLIE!!! Det var så länge sen jag träffade henne (P&L rättare sagt) så det var härligt att träffa henne igen! Och förlåt Jezzy, för dissen!

Hursom, allteftersom så kom första förbandet igång, Roxie 77. Och alltså, får man säga såhär…? Men jag älskade NÄSTAN dem mer än Alice Cooper! De var skitbra! Deras sound var något emellan all denna typiska glamrock ifrån 80talet + 70 talet och även blandat med dagens! Helt underbara! Men vad är det med svenska band och amerikanska bandmedlemmar?

Dem spelade lite drygt en halvtimme, en halvtimmes paus och sen var det dags för Electric Boys att entra scenen. Alltså, det finns en anledning långt bak i tiden varför jag har svårt för Electric Boys, inget vi behöver dra upp nu, men jag måste erkänna att de faktiskt är bra. Men jag ångrar INTE att jag inte kollade på dem på SRF. Det hade inte varit värt det riktigt. Men jag är helt… förtrollad av Conny Bloom dock.  Han är stencool!

Electric Banana Boys spelade i 45 minuter, och efter det blev det väl lika lång paus, för att förbereda för den store, den helige, Alice Cooper! Jag har sett honom både 2007 och 2008 som jag nämnde där uppe, och därimellan har hans shower varit ganska lika, så jag förväntade mig det av han i år. De drog upp en ny.. backdrop… eller vad man ska kalla det, och sån har de ju haft tidigare, men inte just denna. Ingen skada skedd.

Men istället för att börja slåss med en kopia av sig själv går ett par skolklockor igång och han startar hela konserten med “Schools Out”. Det var nytt. Men jag gillar det! Nu kan ju alla som ville höra Schools Out dra liksom. Han fortsätter ganska så vanligt med ett par hits; “Department Of Youth” och “I’m Eighteen”.  Alltså, det som känns skönt med Alice Cooper är att det verkligen bara är fans som verkligen gillar honom där. Eller, i alla fall i stort sett! Det är inte som på KISS, där det kanske bara är 40 stycken som VERKLIGEN gillar KISS och resten är där för att se KISS bara för att det är KISS och man bör ha sett dem liksom.

Under tidigare tillfällen har jag fått mardrömmar och det har vänt sig i magen på mig när det kommer till “Welcome To My Nightmare”, men jag vet ju själv vilkenpopulär låt det är och att Alice Cooper antagligen inte skulle ta bort den. Det som retar mig lite dock är att jag stålsatte mig verkligen och förberedde mi för hemskheterna… Så var det inga. Det var inte lika illa som P&L 2007 och Örnsköldsvik 2008. Tvärtom så var det ganska barnvänligt.

Nästa surprise är efter “Cold Ethyl”… Nämligen “Poison”! Här ska nämnas att vi bara är igenom halva setlisten, och tidigare har den alltid varit encore. Men det är väl som Dee Snider sa 2007; “Ok, now we played We’re not Gonna Take It, and you who only wanted to hear that one can leave”.  Så det var väl samma som med Schools Out. Men Poison måste varit den låt som höll på längst! (Edit: Nej, Sista låten höll på längst!)

“Is It My Body” kommer först som låt nummer 14, och nu såg jag ju inte allt sådär perfekt, men jag antar att han slogs med en tjej (läs: sin dotter) strax innan han brände av den.  Som den hit den är så följdes även den av ett par hits, såsom “Be My Lover” och “Only Women Bleed” som var i ett medley med “I Never Cry”, kan det ha varit här som Alleysan hängde sig tro?

Ja jo, det glömde jag säga – Han dödade sig själv TRE gånger. En gång högg han huvudet av sig, sen hängde han sig, och sen dog han i den såkallade “Iron Maiden” (medeltida tortyr redskap). “Only Women Bleed – I never Cry” följdes upp av den uppskattade “Black Widow”.

Egentligen är Alleysans show så fullsmäckad att jag borde kunna skriva en helt uppsats om varje låt… men jag hade blivit helt… stormförtjust i hans gitarrist Keri Kelli. Som verkar ha varit med i alla band. ALLA. Bland annat i Pretty Boy Floyd. Jag föll för honom redan i Örnsköldsvik, men det var först nu I payed attention…

När vi når “Dirty Diamonds” och “Billion Dollar Babies” blir publiken lycklig – dags för regn av skitiga diamanter och dollarsedlar. Det finns en anledning till att man ska stå längst fram på Cooper. Dels för att se hans show, och dels för alla dessa små saker! Stämningen är dock lite låg. DET ÄR JU SNART SLUT!

“Killer”. “I Love The Dead”. Sen kommer den efterlängtade “No More Mr. Nice Guy” för att sedan avsluta hela setet med “Under My Wheels”. Och jag vet inte om Alleysan är avsiktligt rolig eller om han bara är så störtskön -> han stod och smådansade när han sjöng den sistnämnda. Det var så gulligt! Och han skrattade!

Hela crewet och bandet gick av scenen, och vi väntade på encoret…

Ett par skolklockor ringer. Och Schools Out drar igång. Igen. IGEN. IGEN. Haha! Han är den FÖRSTE artist vars konsert jag varit på där de börjat och avslutat med samma låt! Dock älskar jag det. Att han provar något nytt, haha! Och vem klagar på Schools Out?

Dessvärre tycker jag att showen är lite bantad emot vad den har varit tidigare.  För har det varit mer dansare och mer show, men å andra sidan har han aldrig avrättat sig själv tre gånger. Så det står lite och väger med varandra där. Men han är ALLTID, ALLTID sevärd!!!
8/10
Bäst
: SVÅR FRÅGA!!!… Men Only Women Bleed är jag så svag för…
Sämst: Jag saknar Dead Babies : (
Setlist:
Schools Out
Department Of Youth
I’m Eighteen
Wicked Young Man
Ballad of Dwight Fry
Got To Hell
Guilty
Welcome To My Nightmare
Cold Ethyl
Poison
The Awakening
From The Inside
Nurse Rosette
Is It My Body?
Be My Lover
Only Women Bleed – I Never Cry
Black Widow
Vengeance Is Mine
Devil’s Food
Dirty Diamonds
Billion Dollar Babies
Killer
I Love the Dead
No More Mr. Nice Guy
Under My Wheels
Schools Out

Pretty Boy Floyd 12/12

Posted in Concerts, Uncategorized on December 17, 2009 by Sara Hammerzmith

I mitten på December landade de underskattade glamhjältarna Pretty Boy Floyd i Sverige. Deras debutskiva, som också är deras mest kända, “Leather Boyz With Electric Toyz” kom ut 1989 och bandet gjorde dett mindre uppbrott mellan 1991-1995. Sedan dess har de fortsatt precis som vanligt. De hann med att besöka både Växjö, Eskilstuna, Stockholm och Trollhättan. Och det var mot Trollhättan, vi var påväg.

Klockan var väl närmare 22:25(den elfte) när jag gick in på MySpace och läste att Pretty Boy Floyd  behövde Merchhjälp i Trollhättan. Eftersom jag ändå skulle dit så passade jag på att skicka in att jag kunde hjälpa till, och runt 10 dagen därpå fick jag riktigt nog ett mail ifrån Steve där han tackade för vår hjälp och bad oss vara där till 18 ungefär, om vi kunde.

Klockan tre satte vi oss i bilen och påbörjade vår resa ner emot Trollhättan. Jag tycker själv att den blev mäkta smärtfri, och 17.30 ringde Badmouths sångare Krister och frågade om vi var påväg, eftersom Steve tydligen hade blivit orolig. Vi hade tur med parkeringen, vi lyckades få parkering antagligen så nära Backstage Rockbar som det är möjligt. Vi kutade bort till placet och blev insläppta av Fredrik (som ägde stället(?)) och Badmouth! Krister och Micke gick igenom lite snabbt hur merchen fungerade innan vi (jag och mamma) tog över och gjorde om lite, och gjorde det på vårt sätt…  Okej, det låter värre än vad det är. Vi adopterade en vilsen låda som vi staplade upp lite i, istället för att springa (på den lilla sträcka som vi hade på oss dock) och leta reda på sakerna, så hade vi dem helt enkelt nära till hands.

Nå, det är ju knappast något roligt att läsa hur vi huserade om i Merchandise, så vi skippar det. Dock hälsade vi på Criss 6, jättetrevlig människa ^^

Det var först bortåt halv tio kanske, är inte helt säker, som Badmouth började spela. Jag dumpade min mamma vid merchen och gick och tittade ett par låtar och passade på att fota lite. However, så har jag blivit osäker på min kamera så jag kan tyvärr inte säga att bilderna blev bra, utom EN, på Krister. Av det jag såg p konserten, innan jag återvände till merchen, var riktigt bra! Jag tyckte verkligen om dem! 🙂 Tack Badmouth för skivan! Vi lär helt klart ses igen 🙂

Det blev en liten kort paus, som mest innebar att sälja merch och socialisera sig med Badmouth. Det finns inte ord för hur trevliga dem är!

Jag vet inte exakt när Pretty Boy Floyd kickade igång, men när de gjorde det, så dumpade jag återigen mamma, och den här gången för att se HELA konserten. Jag satte mig längst fram för att under ett par låtar ta lite bilder,men som sagt så var jag otroligt osäker på min kamera, så det blev ju inte alls bra det där. Jag reste mig upp och gick längre bak i rummet. De började hursomhelst hela konserten med “Leather Boyz With Electric Toyz”, och om jag har förstått det rätt så firar de 20 års jubileeum… Och nu när jag skriver det så känns det ganska självklart. Så de spelade alla låtar på skivan med samma namn som låten.  Nu har inte jag exakt låtlista i perfekt ordning som jag brukar, men låtar som spelades var bland annat “Wild Angels”, “48 Hours”, “Toast Of The Town”, “Rock n Roll Outlaws”, “Only The Young”, “The Last Kiss”, “Your mama won’t Know”, “Saturday Night”, “I wanna be with You”, “Department of Youth” och sen avslutande med “Rock n Roll (Is gonna set the night on fire)”. Som sagt så vet jag bara exakt när det gäller första och sista låten.

Jag tycker att det… var en väldigt bra konsert. Fick höra att Kristy Majors var sjuk, Och jag tycker att han framförde riktigt bra ändå! Och det är sjukt, Steve har ju en väldigt… egen och personlig röst, och jag har haft svårt ibland att koppla ihop rösten med bilderna på 1989s bilder på dem, och gissa hur det blev nu! Jag trodde att hans röst skulle ha blivit skrovligare, men det var precis samma ungdomliga som på skivorna! Det ända som “sög” med konserten var att det var ett sådant litet ställe, det enda kravallstaket de hade var en kedja och jag hörde att Kristys mikrofonstativ föll (av Criss) på grund av den lilla scenen. Det GICK JU BRA, men det kunde vara bättre! Dock vill jag inte egentligen rikta någon kritik mot Backstage Rockbar, eftersom jag fullkomligt älskar stället! Hur många kan det ha varit på PBF’s spelning? 40 personer lite dygt. skulle jag gissa på.

Efter konserten var det dags att hälsa på Steve Summers och Troy Patrick, båda två riktigt trevliga individer! När jag kom ut till merchståndet igen var Criss där och socialiserade sig med mor min och ett par fans. Efter ett tag kom Steve ut och vi hjälptes åt att packa ihop allting innan det var dags att säga hejdå och dags för oss att åka hem.


Mor & Criss

Detta var nog något av det roligaste jag gjort, någonsin!
“Your mama wont know, if I, hold you tight, Your mama wont know, if we, Kiss tonight!”

7/10 (på Konserten)
Bäst: Your Mama Wont Know
Sämst: Lågt i tak 😦

The Fame Monster – Lady GaGa

Posted in CDs, Uncategorized on December 10, 2009 by Sara Hammerzmith

Okej. Det finns en kortare recension för den som inte orkar läsa en lång på www.nyaskivor.se Om ni söker på Lady GaGa eller Sara Köhler eller något.

Datumet är 25:e November, dagen är en Onsdag och albumet heter The Fame Monster. Det var lite mer än ett år sen Lady Gagas genombrottsskiva “The Fame” kom ut, och även den är inkluderad i denna. Det finns tre olika utgåvor; Limited Edition (den med svart hår), Deluxe Edition (Den med blont hår) och jag vet ärligt talat inte skillnaden mellan dessa två. Och den tredje är en stor box med både det ena och det andra i, bland annat en hårlock ifrån mistressen själv. Dock har jag inte riktigt de pengar som behövs att lägga på en sådan, så jag fick “nöja mig” med  limited edition. Och ska jag vara ärlig? Det var den jag ville ha.

Ingen har väl vid det här laget missat “Bad Romance” med Lady Gaga, som jag ANTAR har gåt ganska varm i radion, och de som gillar Lady G har väl också hört sig mätta på både “Speechless” och “Alejandro” vid det här laget också. Eftersom vi alla redan känner till “The Fame” ganska bra så tänker jag inte recensera den, utan bara de åtta nya låtarna.

Jag tänkte att jag kör en Jonathan, och tar dem låt för låt.

Bad Romance
Bad Romance är den typiske “Just Dance”. Ni vet, grov hitvarning, men samtidigt är den riktigt bra? Jag gillar det desperata i den, liksom, hur hon verkligen BER till killen. Jag älskar det hysteriska i “Ra Ra Raaaah”. Det låter förmodligen ganska självklart och överdrivet att jag säger att det är en av de bättre låtarna på cdn, men det är den verkligen! RedOne har ju skrivit den, kan det ha något med saken att göra?

Alejandro
Hm. Vad ska man säga om Alejandro? Jag gillar stämningen och melodin i låten, jag gillar hur den känns lite “mexicansk” om ni förstår vad jag menar. Den känns lite episk. Jag älskar det lilla partiet “Don’t wanna kiss, don’t wanna touch, just smoke my cigarettes and hush“. Älskar bryggan in mot refrängen.

Monster
Detta är verkligen en av mina stora favoriter på skivan. Refrängen skulle kunna vara bättre, men bryggan till refrängen är… WOW! “I asked my girlfriend if she’s seen you around before, she mumbled something while we got down on the floor baby ‘we might have fucked not really sure don’t quite recall. But something tells me that I’ve seen him yeah before’ ” Och verserna i sig är helt… Underbara de med!… Men är det bara jag och Sara som tycker att det är väldigt mycket Jacob Black / Bella Swan över låten? “Oh boy, now get your PAWS right off of me!”

Speechless
Tänk er Brown Eyes. Tänk något 10 gånger bättre än Brown Eyes. Inledningen på låten får mig att tro dock att låten kommer att vara askass. Men när man väl når refrängen inser man vilken mysig låt det är. Och den är så tragisk – MEN. Hon får sin revansch. “Will YOU ever speak again?”… Härligt Gaga!

Dance In The Dark
Min stora favorit på skivan. Jag fullkomligt ÄLSKAR refrängen! Den är sådär typisk som “Jimmy Dean” med Troll och “Evelyn” med Lili & Susie, den har en liten höjning i den allra desperataste delen (“Cause when he’s looking she falls apart“) hela låten är catchy as hell, och… NEJ. Det finns inte ord för hur bra den här låten är!

Telephone
En psychadelisk låt i psychadelisk anda.. Nej. Men den är verkligen.. PSYCHO! På det där bra sättet som bara Gaga lyckas med. Den beskriver verkligen känslan av att vara på konsert, även om det inte riktigt är det den handlar om. På denna låt gästsjunger förövrigt Beyonce, och det känns som att dem är nära vänner! Och med tanke på Video Phone kanske de i alla fall BÖRJAR bli det…? Lagom kaxig, lagom konstigt, lagom popig, lagom galen… Perfekt!

So Happy I Could Die
Detta är väl den av Lady G’s låtar på den nya skivan jag har lite svårt för. Jag tycker den är lite småtråkig. Den går i “Starstruck”s anda, och den var ju jättebra, men den här är inte RIKTIGT lika bra. Den är inte dålig, absolut inte, men… Den är verkligen inte min favorit. Den har en lite småjobbig refräng faktiskt. Men mysiga verser. Fast texten kan ju ifrågasättas då.

Teeth
Alltså, jag kunde inte sluta le när jag hörde den här låten! I den hör låten HÖR MAN vilken Twilight Feber Lady G har! Och dessutom, låten är sådär… arabisk?! som Dingos öppningslåt på “Kerjäläisten Valtakunta” är. Den är… så speciell på det sättet. Och Mistressens röst är så… annorlunda!

Så. Vad kan man konstatera? JO, framförallt; Musiken är väldigt glad. Men lyssna på texterna. De är väldigt deprimerande. Det får mig att undra; Hur är det med henne? Vissa låtar är självklart smådeppiga på alla skivor, men det här är rakt igenom hela skivan.

Twilight. Twilight. Och återigen Twilight. Bad Romance -> Bella tjatar på Edward om hans “Bad Romance”. Alejandro -> Bella är inte det minsta intresserad av Mike & Eric. Monster -> Bella & Jacob, New Moon. Speechless -> New Moon, när Edward lämnar Bella. Dance In The Dark -> Eclipse. Historien om Rosalie, berättad av Emmett. Telephone -> Breaking Dawn, när Charlie ringer och ringer och de har ursäkter hela tiden. So Happy I Could Die -> När Ed och Bells blir ihop. Teeth -> Öhm… “Show me your teeth”… Do I need to say more?

Jag älskar albumet. Det är så mycket bättre än “The Fame“, både musik och textmässigt. Lady Gaga har verkligen vuxit. Även bookleten är mycket bättre utformad. Men vad är det med censuren? “Cause you know I’m a Freak Bit- baby!” “Baby I’m a free, Bit-“We might have – not really sure don’t quite recall“… STÖRANDE! Speciellt på “Bit”… där det skulle varit bitch.

Men nåja. TVEKA INTE ATT KÖPA DEN!!
9 / 10
Bäst:
Dance In The Dark
Sämst: Censuren.